Vanliga frågor & svar om stomi
Vad kostar Stomipåsen?
Kostnaden för stomiprodukter och vilka produkter som ingår i sortimentet varierar beroende på region.
– Prissättning och myndighet: I Sverige regleras priserna på stomipåsar (och övriga stomiprodukter) av TLV. De ingår i läkemedelsförmånen med högkostnadsskydd, vilket innebär att du inte betalar mer än ett visst belopp under en tolvmånadersperiod.
– Kostnadsgräns: För de produkter som ingår betalar du högst 2 900 kronor per tolvmånadsperiod. När du når detta belopp får du ett frikort som gäller resten av perioden.
– Rabattrappa & förskrivning: Kostnaden minskar successivt via en rabattrappa, och produkterna förskrivs av läkare eller stomiterapeuter/distriktsjuksköterskor. Du kan sedan beställa och hämta ut dem på vilket apotek som helst.
– Regionala skillnader: I vissa regioner, som Västra Götalandsregionen, hanteras stomiprodukterna separat via ett regionalt system där sortimentet är begränsat och kostnaden täcks av regionen.
– Framtida förändringar: Från och med den 1 juli 2025 höjs taket i högkostnadsskyddet för läkemedel till 3 800 kronor per tolvmånadsperiod.
Urin är en vätska som produceras av njurarna när de renar blodet från avfallsprodukter och överskottsvätska. Det består huvudsakligen av vatten (cirka 95%) och innehåller även ämnen som urea, kreatinin, salter och andra avfallsprodukter.
Njurarna spelar en viktig roll i att upprätthålla kroppens vätskebalans och avlägsna slaggprodukter. Urinen transporteras från njurarna genom urinledarna till urinblåsan, där den lagras tills den lämnar kroppen genom urinröret.
Ultraljud är högfrekventa ljudvågor som inte kan uppfattas av det mänskliga örat. Det används ofta inom medicin för att skapa bilder av kroppens inre organ och vävnader. En ultraljudsapparat skickar ut ljudvågor som studsar tillbaka från kroppens strukturer och omvandlas till bilder på en skärm.
Ultraljud används bland annat för att undersöka hjärtat, levern, njurarna och under graviditet för att se fostret. Det är en säker och smärtfri metod som inte använder joniserande strålning, till skillnad från röntgen.
Passageröntgen är en viktig bilddiagnostisk metod för att bedöma tarmens passage och identifiera hinder vid misstänkt ileus (tarmvred). Undersökningen används främst för att:
Bekräfta eller utesluta mekanisk ileus genom att visualisera kontrastens rörelse genom tunntarmen.
-Bedöma graden av obstruktion och avgöra om kirurgisk intervention behövs.
– Följa förloppet av ileus vid konservativ behandling och se om passagen förbättras över tid.
Genomförande av passageröntgen:
Kontrastmedel ges antingen per os (via munnen) eller via sond. Vanligtvis används en vattenlöslig kontrast som kan absorberas om passagen är kraftigt nedsatt.
Bildtagning sker med intervaller, ofta första bilden efter 2 timmar, och därefter vid behov under 1–3 dagar för att följa kontrastens rörelse genom tarmen
Patientpositionering – Patienten kan behöva ligga på höger sida för att underlätta kontrastens passage genom tunntarmen.
Behandling med passageröntgen
– Konservativ behandling: Om passageröntgen visar viss passage kan patienten behandlas med vätsketillförsel, elektrolytkorrigering och mobilisering.
– Kirurgisk behandling: Om ingen passage ses trots upprepade bildtagningar kan kirurgi bli nödvändig för att avlägsna hindret
– Endoskopiska åtgärder: Vid vissa typer av ileus, såsom sigmoideumvolvulus, kan rektalsond läggas in under röntgenledning för att avlasta tarmen.
Passageröntgen är en värdefull metod för att styra behandlingen av ileus och avgöra om kirurgi behövs.
Tarmvred, eller ileus, är ett tillstånd där passagen genom tunntarmen eller tjocktarmen blockeras, vilket kan leda till svåra buksmärtor, kräkningar och uppblåsthet. Det kan delas in i två huvudtyper:
Mekanisk ileus – Orsakas av ett fysiskt hinder i tarmen, såsom sammanväxningar efter kirurgi, tumörer, bråck eller invagination (där en del av tarmen skjuts in i en annan del): orsak, symtom & behandling
Paralytisk ileus – Uppstår när tarmens normala rörelser avstannar, ofta efter kirurgiska ingrepp, inflammatoriska tillstånd eller elektrolytstörningar.
Behandling:
Behandlingen beror på typen av ileus:
Mekanisk ileus kan kräva kirurgisk intervention om hindret inte löser sig spontant. I vissa fall används endoskopiska metoder för att avlägsna blockeringen
Paralytisk ileus behandlas ofta konservativt med vätskebehandling, elektrolytkorrigering och mobilisering av patienten.
Nasogastrisk sond kan användas för att avlasta tarmen och minska kräkningar:
Intravenös vätsketillförsel är avgörande för att motverka dehydrering och elektrolytrubbningar.
Tarmvred är ett allvarligt tillstånd som kräver snabb medicinsk bedömning och behandling för att undvika komplikationer som nekros och perforation av tarmen.
Volvulus, även känt som tarmvred, är ett medicinskt tillstånd där en del av tarmen vrider sig runt sig själv och tarmkäxet som stöder den. Detta leder till en tarmobstruktion, vilket innebär att det blir stopp i tarmen. Symtomen kan inkludera buksmärta, uppsvälld buk, kräkningar, förstoppning och blod i avföringen.
Det är ett allvarligt tillstånd som ofta kräver omedelbar medicinsk behandling, ibland genom kirurgi. Riskfaktorer kan inkludera, en förstorad kolon, graviditet och långvarig förstoppning.
Behandlingsalternativen för volvulus varierar beroende på svårighetsgraden och vilken del av tarmen som är påverkad. Här är några vanliga metoder:
Icke-kirurgiska metoder:
Sigmoidoskopi eller koloskopi: En flexibel slang med kamera förs in genom ändtarmen för att försöka rotera tillbaka tarmen till dess normala läge.
Bariumenema: En röntgenundersökning där barium används för att försöka lösa upp blockeringen.
Kirurgiska ingrepp:
Tarmresektion: Om tarmen är kraftigt vriden eller blodtillförseln är avskuren, kan en del av tarmen behöva avlägsnas kirurgiskt.
Laparoskopisk kirurgi: En minimalt invasiv metod där små snitt görs för att rotera tillbaka tarmen och eventuellt avlägsna skadad vävnad.
Akut kirurgi: Om volvulus orsakar allvarliga komplikationer som tarmischemi (nedsatt blodflöde till tarmen), krävs omedelbar operation.
Det är viktigt att behandling sker omedelbart om man misstänker volvulus, eftersom snabb behandling kan förhindra allvarliga komplikationer.