Frågor och Svar | Stomi

Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD, inflammatory bowel disease) är en grupp av sjukdomar som orsakar inflammation i mag-tarmkanalen. De två vanligaste formerna är Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Dessa sjukdomar kan debutera i alla åldrar, men oftast mellan 15 och 30 års ålder.
Symtomen kan variera från lindriga till svåra och inkluderar diarré, feber, trötthet, blod i avföring, blödande sår, magont, uppblåsthet och kramper, minskad aptit, oavsiktlig viktnedgång, anemi (blodbrist), och flatulens. Sjukdomen kommer och går i perioder (skov).
Orsaken till inflammatoriska tarmsjukdomar är inte helt klarlagd, men genetiska faktorer och immunförsvaret är dock förknippade med dessa sjukdomar. Andra riskfaktorer inkluderar familjehistoria, autoimmunitet där immunförsvaret angriper kroppens egna celler, miljöfaktorer som cigarettrök eller föroreningar, etnicitet, ålder, geografiskt område, stress, och vissa läkemedel såsom icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).
Komplikationer av inflammatoriska tarmsjukdomar kan inkludera tarmförträngning och obstruktion, bristning eller bildandet av hål i tarmen, aftös stomatit (sår i munnen) på grund av Crohns sjukdom, sår, sprickor och fistlar runt könsorgan och anus, ögoninflammation, hudsjukdomar, artrit eller inflammation i lederna, undernäring, tjocktarmscancer, och chock vid svåra fall av blodförlust och diarré.
Behandling av inflammatoriska tarmsjukdomar fokuserar på att minska inflammation som orsakar symtomen som så småningom kan leda till komplikationer. Behandlingen innebär att man administrerar medicinering eller utför kirurgi.

När du har en urostomi behöver du inte följa någon speciell diet, men det finns några saker du kan tänka på: Drick tillräckligt med vätska, minst 1,5-2 liter per dag, för att spola urinledarna och förebygga infektioner. Undvik stora mängder koffein, alkohol och kolsyrade drycker, eftersom det kan öka urinproduktionen mer än normalt. Vissa livsmedel kan påverka lukten eller färgen på urinen, till exempel sparris, vitlök, lök, rödbetor och blåbär. Det är inte farligt, men det kan vara bra att vara medveten om det. Ät en balanserad och varierad kost som innehåller alla näringsämnen du behöver.

Divertikelsjukdom, eller divertikulos, är när det finns fickbildningar, så kallade divertiklar, i tarmen. Dessa divertiklar är oftast belägna i tjocktarmen, vanligtvis i sigmoideum. Divertiklar är vanliga, särskilt hos personer över 40 år, och de ger sällan symtom. De flesta märker inte att de har dem.
Diverticulit är när en eller flera av dessa divertiklar blir inflammerade eller infekterade. Detta kan orsakas av att tarminnehåll fastnar i fickan och ger upphov till en inflammation. Inflammerade tarmfickor kan ge symtom som smärta (oftast nertill på vänstra sidan av magen), illamående och feber. Behandlingen beror på hur allvarliga symtomen är och kan innefatta egenvård med flytande föda och receptfria läkemedel mot smärta, men vid svårare symtom kan det behövas vård på sjukhus med antibiotika och ibland kirurgi.

Gastrisk betyder “som avser magsäcken” eller ”av magen”. Det används ofta i medicinska termer för att beskriva saker som är relaterade till magsäcken, såsom gastrisk bypass eller gastrit.

En fistel är en onaturlig kanal som förbinder ett av kroppens hålrum med antingen ett annat hålrum, eller med huden. En sådan kanal kan exempelvis uppstå mellan tarmen och urinblåsan, eller gå från tarmen och ut genom huden. Det är vanligt att det rinner avföring, urin eller var genom fisteln. Gången uppstår ofta efter en inflammatorisk reaktion där det bildats var som kroppen försöker leda ut. Fistlar ökar också risken för nya infektioner. En gång som bara är öppen i ena änden kallas för en sinus.
Fistlar behandlas vanligtvis med operation. Det finns olika operationstekniker som går ut på att antingen täppa igen eller helt öppna upp fisteln. Ibland kan det behövas flera operationer, till exempel om fisteln är infekterad eller inflammerad. Anala och rektala fistlar utgår oftast från en abscess. Målet med att behandla analfistlar är att minska besvären, förebygga problem med att tömma tarmen och förhindra infektioner. I extrema, komplicerade fall kan tarmen tillfälligt behöva avlastas med att man opererar fram en stomi, så att ändtarmen får chansen att hinna läka.

Konvexitet i samband med stomibandage hänvisar till en specifik design av stomibandage som har en utbuktande/konvex form. Denna design används ofta för att ge extra stöd och stabilitet för stomier som är platta, tillbakadragna eller belägna i hudveck. Konvexiteten i bandaget hjälper till att trycka ut stomin, vilket gör det lättare för avföringen att passera in i bandaget och minskar risken för läckage. Det finns olika egenskaper hos konvexa bandage, avseende djup, komprimerbarhet, tryckets placering, flexibilitet och lutning. Men de är svåra att jämföra då de ofta enbart anges som konvex eller soft konvex produkt, där varje tillverkare har sina egna benämningar. Valet av konvexa bandage beror på individens specifika behov och kroppens form och skall provas ut av stomiterapeut då valet har stort behov av klinisk erfarenhet.