Frågor och Svar | Stomi

Ja, det är möjligt att göra egen vätskeersättning hemma. Här är ett enkelt recept:
Ingredienser:
1 liter vatten
6 teskedsmått strösocker (1 teskedsmått = 5 milliliter)
½ teskedsmått salt (½ teskedsmått = 2,5 milliliter)
Gör så här:
Koka upp vattnet och låt det svalna.
Blanda avsvalnat vatten, socker och salt. Det är mycket viktigt att doseringen blir rätt om du blandar själv. Använd exakta teskedsmått, inte vanliga teskedar.
Drycken kan smaksättas med två teskedar koncentrerad fruktjuice eller saft.
Det finns även ett recept från 1177 : Tarmsviktscentrum i Göteborg:
Recept på vätskeersättning
• 1 liter vatten
• 1/2 tsk salt (finkornigt)
• 1/2 tsk bikarbonat
• 2 msk druvsocker (dextropur)
Blanda salt, bikarbonat och druvsocker med 1 dl varmt vatten. Var noga med måtten. Rör tills allt löst sig. Fyll sedan på med 9 dl kallt vatten

Behandling av höga flöden vid ileostomi kan vara komplex och kräver ofta en stegvis strategi:
Steg 1:
– Uteslut buksepsis och tunntarmsobstruktion. Har patienten en enterit? Uteslut clostridium!
– Sätt ut av vissa läkemedel t.ex. metformin (kan öka på flödena i stomin), ACE-hämmare och vattendrivande. (Inför utskrivning kan det vara bra med en medicinkonsult angående dessa läkemedel och hur patienten ska medicinera framöver.)
– Inled behandling med Loperamid 2mg x4, intas 30 – 60 min innan måltid.
– Kontrollera elstatus och Hb.
Steg 2
– Reducera intag av vätskor till 500ml per dygn av vätskor utan salt som saft, te, vatten, kaffe.
– Kompensera vid flöden > 1000ml med iv tillförsel av varannan NaCl och varannan Rehydrex.
– Ordinera vätskeersättning t.ex. Oralyt eller Resorb max 1 liter dagligen, skall inte drickas för fort då flödena kan öka
– Mätning av urinmängd och vikt dagligen, beräkna vätskebalans. Stomiflöden ska mätas fram till patientens hemgång.
Steg 2 om utebliven effekt på steg 1:
– Fortsätt med vätskerestriktionerna 500ml vanlig dryck enligt steg 1 och kompensera flöden liter per liter enligt steg 1 med iv tillförsel av varannan NaCl och varannan Rehydrex.
– Sätt in Inolaxol x 2 förutom vid tarmsvikt eller höga stomier där Omeprazol x 2 rekommenderas.
– Öka Loperamid från 8mg/dygn till max 16mg/dygn fördelat på fyra tillfällen per dygn.
Steg 3 om utebliven effekt på steg 2:
– Överväg tarmvila med TPN- total parenteral nutrition intravenöst.
– Lägg till tablett Kodein 25mg x2 till Loperamidbehandlingen.
– Upprepa kontrollen av elstatus, Hb och lägg till Magnesium. Om Magnesium är < 0.7 sätt till 10mmol Magnesium till 1000 ml Nacl eller Rehydrex infusionen. Vid utskrivning av patienten sätt in Emgesan 250mg 1×3
– Om stomiflödena fortsätter vara > 2000ml per dygn efter 2 veckors behandling kan Omeprazol, Sandostatin och ev. opiumdroppar övervägas.
Källa; 1177, Stomiflöden Handläggning, Tarmsviktscentrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, GBG
Det är viktigt att patienter som har fått en ileostomi informeras om risken för högt flöde och hur det ska hanteras.

Patienter som inte har kolon kvar och har en ileostomi eller kontinent ileostomi kan drabbas av postoperativt flöde, vilket för dem innebär att de förlorar stora mängder vätska och salter genom avföringen. Detta innebär ett ökat behov av vätska och salter som kan vara svårt för patienten att kompensera själv, då ett ökat intag av vätska peroralt direkt bara ökar på flödet och förlusten av vätska via stomin. Det kan bli nödvändigt med parenteral infusion av salt och sockerlösning, vätskeersättning samt stoppande läkemedel. Kontroll av vätskebalans, daglig vikt, s-Na, K bör följas. Symtom som uppstår vid stora vätskeförluster kan bland annat vara: minskade urinmängder, muntorrhet, hjärtklappning, domningar i händer och fötter samt trötthet. Långvarig vätskeförlust leder till njursvikt som också kan bli kronisk.
Denna patientgrupp kan få samma symtom om de insjuknar i exempelvis tillfälligt stopp i stomin/reservoaren, magsjuka eller turistdiarré. Tillståndet kan förvärras snabbt och patienter bör uppmanas att söka vård i tid. Behandling och observation av patienten sker på samma sätt.
För mer detaljerade åtgärder finns det oftast vårdprogram för åtgärder vid höga flöden vid ileostomi inom varje sjukhus/region. Det är viktigt att vara observant på ökade flöden vid ileostomi då även få och kortvariga episoder med ökade flöden kan ge upphov till kroniska njurskador. Information till patienten är viktig.

Födan transporteras från magsäcken ut i tunntarmen där födan bearbetas och de flesta näringsämnen och vätska tas upp, den leds sedan vidare och kommer ut genom stomin. Då colon till största delen har till uppgift att resorbera vatten kommer därför avföringens konsistens när den lämnar stomin att vara halvfast och flytande. Mängden är ca 1 liter med någon deciliters skillnad upp eller ner, beroende på vad och hur mycket man äter och dricker och längden tunntarm man har kvar. Man förlorar därav mer vätska än när man har colon kvar och även lite mer salt, detta är viktigt att kompensera med kosten.
Man kan inte med viljan styra tarmtömningen. Man måste därför alltid bära ett stomibandage.

En ileostomi är en öppning i tunntarmen som skapas genom kirurgi. Vid operationen tas en bit av tunntarmen ut genom bukväggen för att bilda det vi kallar en stomi. Tarmen krängs över sig själv(everteras) och sys sedan fast mot huden som sedan läker ihop. Avföringen passerar sedan ut genom öppningen på magen .
En ileostomi kan behövas om hela eller större delar av tjocktarmen måste opereras bort. Det kan också vara nödvändigt vid inflammatoriska tarmsjukdomar, tumörsjukdomar eller som avlastning av en anastomos i tjocktarmen .
Ileostomin placeras vanligtvis på höger sida av magen och bör ha en höjd på 20-30 mm för optimal bandagering. Avföring som kommer från tunntarmen har en lösare konsistens och är inte finfördelad. Gaserna som kommer från tunntarmen luktar annorlunda än de som transporterats genom tjocktarmen. Man kan inte med viljan styra när tarmen ska tömma sig och man måste därför alltid bära ett stomibandage/stomipåse som samlar upp avföringen.

Klaffen mellan tunntarmen och tjocktarmen, som reglerar passagen mellan ileum (tunntarmens sista del) och tjocktarmen (colon). Dess huvudsakliga funktion är att begränsa återflödet av tjocktarmsinnehåll till tunntarmen. Ungefär två liter vätska passerar tjocktarmen dagligen genom ileocekalklaffen.