Frågor och svar om stomi

Gallblåsan är ett organ som sitter invid levern och fungerar som en tillfällig lagringsplats för galla som sedan blandas med tunntarmens innehåll. Vid behov pressar gallblåsan ut galla i tolvfingertarmen. Gallblåsan är inte nödvändig för kroppens funktion och kan därför opereras bort vid till exempel gallstensproblem. När man har opererat bort gallblåsan sipprar det ständigt ut galla i små mängder direkt från levergångarna till huvudgallgången (kallas även för gemensamma gallgången) och ner till tolvfingertarmen.

Rektalprolaps är ett tillstånd där alla lager av rektum (ändtarmen) prolaberar, det vill säga faller ut, genom analöppningen, oftast i samband med krystning. Detta kan hända hos patienter som tidigare har haft problem med tarmtömning eller förstoppning. Längden på prolapsen vid krystning kan variera från några centimeter upp till 15 cm.
Vanliga symtom på rektalprolaps inkluderar: Obehag eller smärta, blödningar, läckage av avföring, irritation och klåda samt okontrollerade tarmtömningar
Tillståndet kan ofta minska livskvaliteten avsevärt och kan leda till social isolering.

Behandling av rektalprolaps kan vid svåra fall innebära kirurgi.

Vanliga operationsmetoder inkluderar: Rektopexi: En operation där ändtarmen fästs upp i buken för att förhindra att den faller ut. Altmeier- och Delorme-metoderna: Dessa ingrepp utförs via ändtarmsöppningen och kan vara lämpliga för vissa patienter. Mukosaprolapsbehandling: Om prolapsen endast involverar slemhinnan kan gummibandsligatur eller kirurgi liknande hemorrojdbehandling användas.

Pseudomembranös kolit är en inflammation i tjocktarmen som ofta uppstår efter att ha tagit antibiotika. Användning av antibiotika kan få bakterien Clostridium difficile (C. diff) att växa och infektera slemhinnan i tarmen, vilket ger inflammation.
Symtom på pseudomembranös kolit inkluderar: Frekvent vattnig diarré som ibland är blodig, smärta och ömhet i magen, kramper, illamående, feber samt aptitlöshet.
I svårare fall kan sepsis uppstå. De flesta som har pseudomembranös kolit märker symtom 5 till 10 dagar efter påbörjad behandling med antibiotika.
Behandlingen innebär oftast att man slutar ta antibiotikan som ledde till pseudomembranös kolitinfektion. Pseudomembranös kolit behandlas med antibiotika som riktar sig mot denna infektion. Pseudomembranös kolit återkommer hos så många som 20 % av personer som har behandlats.
Det är möjligt att få pseudomembranös kolit utan att ha tagit antibiotika, men det är mindre vanligt. Men det finns andra riskfaktorer för pseudomembranös kolit utöver antibiotikaanvändning. Till exempel kan personer som bor på äldreboenden, de som har varit på sjukhuset länge, eller de som lever med ett annat allvarligt medicinskt tillstånd ha en ökad risk att utveckla tillståndet. Det är också viktigt att notera att nya, mer aggressiva varianter av C. difficile har spridits under senare år och orsakat stora utbrott. Dessa stammar kan vara mer spridningsbenägna, orsaka allvarligare symtom och vara mer resistenta mot antibiotika.

Det är vanligt att avföringens konsistens eller urinens färg och lukt förändras beroende på vad du äter och dricker. Vissa livsmedel kan göra avföringen lösare eller fastare, och andra kan ge mer gaser.

Urin kan också ändra färg eller lukt av helt ofarliga orsaker, till exempel sparris, kaffe, rödbetor eller vissa kryddor.

Många upplever att de blir mer uppmärksamma på sådana förändringar när de har stomi, eftersom man lättare registrerar både lukt, färg och konsistens. Det betyder inte att något är fel — det är helt normalt.

Om något avviker från vad som brukar vara normalt för dig kan du alltid prata med din stomiterapeut.

Du kan alltid vända dig till din stomiterapeut, läkare eller en sexolog. De kan hjälpa dig med både praktiska frågor och känslomässiga funderingar kring sex, närhet och kroppsliga förändringar.

Ja, det är möjligt att göra egen vätskeersättning hemma. Här är ett enkelt recept:
Ingredienser:
1 liter vatten
6 teskedsmått strösocker (1 teskedsmått = 5 milliliter)
½ teskedsmått salt (½ teskedsmått = 2,5 milliliter)
Gör så här:
Koka upp vattnet och låt det svalna.
Blanda avsvalnat vatten, socker och salt. Det är mycket viktigt att doseringen blir rätt om du blandar själv. Använd exakta teskedsmått, inte vanliga teskedar.
Drycken kan smaksättas med två teskedar koncentrerad fruktjuice eller saft.
Det finns även ett recept från 1177 : Tarmsviktscentrum i Göteborg:
Recept på vätskeersättning
• 1 liter vatten
• 1/2 tsk salt (finkornigt)
• 1/2 tsk bikarbonat
• 2 msk druvsocker (dextropur)
Blanda salt, bikarbonat och druvsocker med 1 dl varmt vatten. Var noga med måtten. Rör tills allt löst sig. Fyll sedan på med 9 dl kallt vatten