Frågor och svar om stomi

Om huden runt stomin lätt blir irriterad kan olika hudskyddande tillbehör vara till hjälp. Det kan till exempel vara barriärfilm, barriärcreme eller puder som minskar friktion och skyddar huden mot fukt. Vilka produkter som passar bäst beror på din hudtyp och eventuella besvär, och stomiterapeuten kan hjälpa dig att hitta rätt alternativ.

Barn med stomi ska kontakta vården vid:
• Stopp i stomin – om avföringen inte passerar eller om barnet får ont i magen
• Buksmärta eller kräkningar – kan tyda på hinder i tarmen
• Förändrat flöde – både minskat och kraftigt ökat flöde kan vara tecken på problem
• Färgförändring på stomin – blek, blå eller svart stomi kräver omedelbar bedömning
• Hudproblem – sår, blåsor eller kraftig rodnad runt stomin
• Prolaps eller retraktion som påverkar barnets välbefinnande
• Tecken på uttorkning – särskilt vid tunntarmsstomi
Vid osäkerhet är det alltid bättre att kontakta vården en gång för mycket än en gång för lite.

Svaret är ja, du kan bada med din stomipåse. Stomipåsar är vattentäta, så det går utmärkt att bada eller duscha med en stomipåse på. Det går också bra att bada i pool och utomhus, och bandaget sitter säkert även i vatten. Att bada med en stomipåse är inte farligt eller skadligt för din stomi eller din hälsa. Det är ett bra sätt att njuta av livet och hålla sig frisk och aktiv.

Behandlingen av en abscess beror på dess storlek, läge och orsak. I lindriga fall kan en abscess läka av sig själv utan någon behandling. I andra fall kan det behövas antibiotika för att döda bakterierna som orsakar infektionen. Ofta krävs det också att man öppnar och tömmer abscessen kirurgiskt för att få ut var och död vävnad. Detta kallas för incision och görs vanligen under lokalbedövning. Efter ingreppet får man ofta ett bandage eller ett dränage för att hålla såret rent och torrt. En obehandlad abscess kan sprida sig till andra delar av kroppen eller orsaka allvarliga komplikationer som blodförgiftning eller hjärnhinneinflammation. Ju tidigare behandling, desto bättre är prognosen.

Hirschsprungs sjukdom är en medfödd sjukdom som innebär att enteriska nervsystemets ganglier (plexus myentericus samt plexus submucosus) saknas i nedre delen av tjocktarmen. Detta leder till att peristaltiken saknas vid detta parti, vilket i sin tur medför att tarmarna ovanför detta parti blir kraftigt utvidgade. Symptomen som redan vid födseln kan iakttas är en uppsvullen buk samt svåra förstoppningar. Sjukdomen kan också upptäckas under barnets första månader. De allra flesta barn får diagnosen före ett års ålder.

Ett parastomalt bråck är en utbuktning som uppstår i anslutning till en stomi. Efter en stomioperation finns risken att ett bråck utvecklas och är en vanlig komplikation på grund av den försvagning av bukväggen som sker när man öppnar bukväggen och drar fram en stomi. Bråcket kan utvidgas efter hand och bli stort och kan innehålla både tarmslyngor och oment. Det är en vanlig komplikation där upp till 70 procent av de som opereras med främst kolostomi utvecklar ett parastomalt bråck inom två år efter operationen.