Frågor och svar om stomi

De flesta plattor är gjorda av hudvänliga material som hydrokolloid. Dessa material är avsedda att vara skonsamma mot huden och förhindra irritation, rodnad eller allergi.

Passageröntgen är en viktig bilddiagnostisk metod för att bedöma tarmens passage och identifiera hinder vid misstänkt ileus (tarmvred). Undersökningen används främst för att:

Bekräfta eller utesluta mekanisk ileus genom att visualisera kontrastens rörelse genom tunntarmen.

-Bedöma graden av obstruktion och avgöra om kirurgisk intervention behövs.

– Följa förloppet av ileus vid konservativ behandling och se om passagen förbättras över tid.

Genomförande av passageröntgen:

Kontrastmedel ges antingen per os (via munnen) eller via sond. Vanligtvis används en vattenlöslig kontrast som kan absorberas om passagen är kraftigt nedsatt.

Bildtagning sker med intervaller, ofta första bilden efter 2 timmar, och därefter vid behov under 1–3 dagar för att följa kontrastens rörelse genom tarmen

Patientpositionering – Patienten kan behöva ligga på höger sida för att underlätta kontrastens passage genom tunntarmen.

Behandling med passageröntgen

– Konservativ behandling: Om passageröntgen visar viss passage kan patienten behandlas med vätsketillförsel, elektrolytkorrigering och mobilisering.

– Kirurgisk behandling: Om ingen passage ses trots upprepade bildtagningar kan kirurgi bli nödvändig för att avlägsna hindret

– Endoskopiska åtgärder: Vid vissa typer av ileus, såsom sigmoideumvolvulus, kan rektalsond läggas in under röntgenledning för att avlasta tarmen.

Passageröntgen är en värdefull metod för att styra behandlingen av ileus och avgöra om kirurgi behövs.

En infektion är ett tillstånd som uppkommer när ett smittämne, till exempel bakterie, virus eller svamp, koloniserar en värdorganism, till exempel en människa eller en växt. Kroppen skyddar sig på flera sätt mot skadliga och främmande ämnen. Ibland kan smittämnena ändå ta sig in i kroppen och börja föröka sig. Då får du en infektion. En infektion behöver inte leda till sjukdom, eftersom kroppen har ett inbyggt försvar mot smittämnen, immunförsvaret. När immunförsvaret reagerar mot smittämnet uppstår en inflammation, som är kroppens sätt att försöka bli av med infektionen.

En hög främre resektion, även kallad PME (Partiell Mesorektal Excision), är en kirurgisk behandling för rektalcancer som sitter 12-15 cm upp i rektum. Det innebär att man sparar en bit av nedre rektum och mesorektum (den fettkudde med kärl och lymfkörtlar som omger rektum)

En kolostomi är en typ av stomi, vilket är en kirurgiskt skapad öppning i kroppen. I fallet med en kolostomi, är det tjocktarmen (kolon) som opereras. En del av tjocktarmen tas ut och sys fast på huden på utsidan av bukväggen. Kolostomi kan formas från colon ascendens, transversum, descendens eller sigmoideum även om de vanligaste ställena för kolostomi är colon sigmoideum och transversum. Kolon är cirka 1,5 meter lång och har som uppgift att suga upp vätska och en del salter, bilda gaser och förvara samt föra fram innehållet. Därför är tarminnehållet i tjocktarmen halvfast till fast.
Vanliga orsaker till en kolostomioperation är tumörsjukdomar, inflammationer, avföringsinkontinens och fickbildningar i tjocktarmen. Oftast är kolostomin placerad på vänster sida av magen.
Det finns olika typer av kolostomioperationer som tillämpas vid olika typer av problem. De kan anläggas i olika delar av tjocktarmen, men alltid före ändtarmen. Man skiljer i huvudsak på två olika varianter: ändkolostomi (oftast enbart benämnd kolostomi) och loop-kolostomi (dubbelpipig stomi). Det kan även förekomma att man delar på tarmen och får då två separata ändstomier Den främre stomien (den proximala delen) används för att leda ut tarminnehållet, medan den bakre (distala) kan användas för att senare återanslutas till tarmsystemet eller hanteras separat. Denna distala öppning kan benämnas mucös fistel.

Ja. Vissa livsmedel kan påverka avföringens konsistens eller orsaka stopp. Långa fibrer som sparris, svamp, apelsinmembran och kokos kan klumpa ihop sig. Gasbildande mat som lök och kål kan ge mer luft i påsen. Godis och läsk kan ge lösare avföring. Det viktigaste är att prova sig fram och se vad som fungerar för just det barnet.
Om barnet sedan tidigare inte tål vissa livsmedel, till exempel på grund av allergi, intolerans eller känslig mage, så gäller det förstås även när barnet har en stomi. Stomin förändrar inte hur barnet reagerar på mat som det redan är känsligt för — men reaktionerna kan ibland märkas tydligare i stomipåsen.