Leva med stomi

Du kan mäta din stomi med en mätmall som du kan få från din stomiterapeut eller beställa från någon av leverantörerna. Du bör mäta din stomi regelbundet, eftersom den kan förändras över tid. Du bör välja en storlek som passar din stomi utan att lämna för mycket eller för lite utrymme mellan stomi och hudskyddsplatta.

Det gör inte ont att byta stomipåsen, men det kan kännas lite obehagligt men främst ovant i början. Att byta stomipåsen är inte svårt, men det kan ta lite tid att vänja sig. Du bör följa de råd som du får av din stomiterapeut om hur ofta du ska byta påsen och vilka hjälpmedel du ska använda

En prolaps av en stomi innebär att stomin prolaberar, det vill säga att den framfaller/faller ut i sig själv och blir betydligt längre än normalt. Stomin kan också svullna och ibland blir tarmen blåröd (påverkad cirkulation). Vid kraftig svullnad kan det bli problem för avföringen att tömma sig samt vid allvarlig fall att cirkulationen stryps så att tarmen går i nekros. En prolaps kan innebära kosmetiska och bandageringsproblem för patienten.
En stomiprolaps kan orsakas av flera olika faktorer. Här är några av de vanligaste orsakerna:
• Ökat buktryck: Detta kan bero på tunga lyft, förstoppning, hosta eller andra aktiviteter som ökar trycket inuti buken.
• För svag bukvägg: Om bukväggen är svag kan den ha svårt att hålla stomin på plats.
• Felaktig placering av stomi: Om stomiöppningen inte är korrekt placerad kan det leda till prolaps.
• Övervikt: Övervikt kan bidra till ökat buktryck och därmed ökad risk för prolaps.
• Långt tarmsegment: Om en längre del av tarmen används för att skapa stomin kan det öka risken för prolaps.
Det är viktigt att hantera en prolaps korrekt för att undvika komplikationer.
Behandlingen av en stomiprolaps kan variera beroende på prolapsens svårighetsgrad och den enskilda patientens situation. Här är några av de vanligaste behandlingsmetoderna:
• Manuell repositionering: Ibland kan prolapsen försiktigt tryckas tillbaka på plats manuellt. Bör göras av van och erfaren personal
• Stödbandage eller bälte: För att ge extra stöd och hjälpa till att hålla stomin på plats kan ett stödbandage eller specialanpassat bälte användas.
• Kirurgisk åtgärd: I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att korrigera prolapsen, särskilt om det finns risk för komplikationer som tarmstrangulering.
• Anpassning av stomibandage: Användning av rätt typ av stomibandage kan hjälpa till att stödja stomin och minska risken för prolaps.
Det är viktigt att följa de råd och instruktioner som ges av sjukvårdspersonal, inklusive stomiterapeuter, för att säkerställa korrekt vård och hantering av stomiprolaps.

För att koppla på nattpåsen till din urostomipåse kan du följa dessa steg:
• Töm din urostomipåse via utloppet och stäng det igen.Låt lite urin vara kvar i urostomipåsen för att förhindra baksug eller vakuum i slangen.
• Koppla ihop utloppet på urostomipåsen med slangen på nattpåsen. Se till att kopplingen är tät och säker. Öppna utloppet på urostomipåsen.
• Se till att nattpåsen befinner sig lägre än din stomi för att underlätta urinflödet.
• På morgonen tömmer du nattpåsen via dess utlopp och kopplar loss den från urostomipåsen. Skölj nattpåsen med vatten och låt den lufttorka om du ska använda den igen.

Det är viktigt att personalen får en enkel och tydlig förklaring om vad en stomi är och hur den fungerar. De behöver veta hur bandaget ser ut, vad som är normalt och när de ska kontakta föräldrarna. Barnet ska alltid få känna sig tryggt vid eventuella bandagebyten. Stomiterapeut eller distriktssköterska kan hjälpa till med information och stöd.

APR inom kirurgi är en förkortning för abdominoperineal rektumamputation, och APE för Abdominoperineal excision vilket båda är en typ av operation som används för att behandla rektalcancer. Det innebär att rektum, mesorektum, analkanal och en del av bäckenbotten tas bort samt att patienten får en permanent kolostomi. APR görs för tumörer i nedre rektum, nära analkanal eller vid avancerade tumörer som växer in i bäckenbotten eller sakrum.