Vanliga frågor & svar om stomi
Ett fekalom är en hård ansamling av fekalier (avföring) som kan ha olika storlek och som uppträder då kronisk obstruktion av tarmpassagen uppstår, som till exempel vid megakolon och kronisk förstoppning. Förstahandsval av behandling vid fekalom är makrogolläkemedel tillsammans med lavemang, men vid mycket svåra fall kan man tvingas att manuellt avlägsna avföringen (digitering). När det gäller manuell evakuering saknas forskning inom området. Det är förknippat med stort obehag, är mycket smärtsamt för personen och det är stor risk för att skador uppstår i anus. Rekommendationen är att manuell evakuering endast ska användas när alla andra åtgärder är prövade. Fekalom kan uppstå även vid colostomi, behandlingen är densamma.
Barn kan använda både endelsbandage och tvådelsbandage.
• Endelsbandage innebär att platta och påse sitter ihop i ett stycke. Det är smidigt och diskret, och passar ofta bra för små barn.
• Tvådelsbandage innebär att platta och påse är separata och kopplas ihop. Det kan vara praktiskt när huden är känslig, eftersom plattan kan sitta kvar längre medan påsen byts oftare.
Valet beror på barnets stomi, hudens känslighet, ålder och hur aktivt barnet är. Stomiterapeuten hjälper familjen att prova ut rätt system.
En kolostomi är en stomi som utgår från tjocktarmen (på latin colon). Det finns flera möjliga orsaker till att avföringen inte går ner i påsen vid kolostomi, till exempel: Stomin är för låg eller för platt, vilket gör att avföringen fastnar på huden runt stomin i stället för att hamna i påsen. Avföringen är för hård, torr eller smetig vilket gör att den bildar en klump som inte går ner i påsen.
En stomi är en kirurgiskt skapad öppning. Den används för att leda ut kroppens avfall, såsom urin eller avföring, när de naturliga vägarna inte fungerar på grund av sjukdom, skada eller operation. Det finns olika typer av stomier beroende på vilken del av tarmen eller urinvägarna som är involverad:
Kolostomi: Anlagd på tjocktarmen och används för att leda ut avföring. Den placeras vanligtvis på magens vänstra sida.
Ileostomi: Skapas från tunntarmen och används när större delar av tjocktarmen måste tas bort. Ileostomin placeras oftast på höger sida av magen och avföringen som kommer från tunntarmen har en lösare konsistens.
Urostomi: När urinblåsan måste opereras bort. Urinledarna kopplas till en bit av tunntarmen som blir stomiöppningen, placerad på höger sida av magen.
Efter operationen samlas urin eller avföring i en stomipåse, som också kallas för ett stomibandage, och som är fäst över stomin. Stomin kan vara tillfällig eller permanent beroende på orsaken till att den anläggs.
Det är en så kallad inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) som kan drabba alla delar av mag- och tarmkanalen från mun till anus men det är vanligast att tunntarmen och första delen av tjocktarmen inflammeras. Sjukdomen är kronisk och skovvis förlöpande och debuterar oftast i tonåren och hos unga vuxna. Vanliga symtom är diarré, magknip efter att ha ätit och att minska i vikt. Orsaken till sjukdomen och den exakta sjukdomsmekanismen är inte känd, men involverar en rubbning i kroppens immunförsvar.
Att resa med stomi är möjligt och roligt, men det kan kräva lite extra planering och förberedelse som kan göra din resa enklare och tryggare: Packa dubbelt så mycket stomiprodukter som du brukar använda, och fördela dem mellan ditt handbagage och din incheckade väska. På så sätt har du alltid tillgång till dina produkter även om en väska skulle komma bort eller försenas. Anpassa dina rutiner efter din resedestination och din aktivitetsnivå. Du kan behöva tömma eller byta din påse oftare om du äter eller dricker annorlunda, om du utsätts för värme eller om du rör dig mer än vanligt. Var också uppmärksam på risken för turistdiarré och drick endast rent vatten.