Välkommen!

Passageröntgen är en viktig bilddiagnostisk metod för att bedöma tarmens passage och identifiera hinder vid misstänkt ileus (tarmvred). Undersökningen används främst för att:

Bekräfta eller utesluta mekanisk ileus genom att visualisera kontrastens rörelse genom tunntarmen.

-Bedöma graden av obstruktion och avgöra om kirurgisk intervention behövs.

– Följa förloppet av ileus vid konservativ behandling och se om passagen förbättras över tid.

Genomförande av passageröntgen:

Kontrastmedel ges antingen per os (via munnen) eller via sond. Vanligtvis används en vattenlöslig kontrast som kan absorberas om passagen är kraftigt nedsatt.

Bildtagning sker med intervaller, ofta första bilden efter 2 timmar, och därefter vid behov under 1–3 dagar för att följa kontrastens rörelse genom tarmen

Patientpositionering – Patienten kan behöva ligga på höger sida för att underlätta kontrastens passage genom tunntarmen.

Behandling med passageröntgen

– Konservativ behandling: Om passageröntgen visar viss passage kan patienten behandlas med vätsketillförsel, elektrolytkorrigering och mobilisering.

– Kirurgisk behandling: Om ingen passage ses trots upprepade bildtagningar kan kirurgi bli nödvändig för att avlägsna hindret

– Endoskopiska åtgärder: Vid vissa typer av ileus, såsom sigmoideumvolvulus, kan rektalsond läggas in under röntgenledning för att avlasta tarmen.

Passageröntgen är en värdefull metod för att styra behandlingen av ileus och avgöra om kirurgi behövs.

Galla är en viktig del av matsmältningen. Det bildas i levern och samlas upp i gallblåsan. När vi äter drar gallblåsan ihop sig och pytsar ut galla i tarmen via gallgångarna. Galla hjälper till med matspjälkningen av alla sorters fettämnen, vilket gör det möjligt för kroppen att ta upp vitaminer från födan. Gall- och leversjukdomar av olika slag kan därför ge vitaminbrist även om maten innehåller tillräckligt med vitaminer.
Gallsalterna cirkulerar i det enterohepatiska kretsloppet, där merparten (95 %) av gallsalterna återresorberas i distala ileum och återtransporteras till levern via portablodflödet. Endast en mindre andel av gallsalterna passerar normalt över till kolon, där de fysiologiskt har en laxerande funktion.

Pancaking är ett fenomen som kan uppstå i samband med stomibandage. Det inträffar när det bildas ett vakuum inuti stomipåsen, vilket gör att påsen dras ihop och förhindrar att avföringen kommer ner i påsen. Detta kan leda till att filtret täpps igen och att avföringen istället fastnar runt stomins mynning, där den klumpar sig och till slut kan trycka bort bandageringen från kroppen, vilket ökar risken för läckage.

För att minska risken för pancaking finns flera effektiva strategier:

Se över vätskeintaget: Pancaking kan förvärras om avföringen blir för fast. Att dricka tillräckligt med vatten och andra vätskor kan hjälpa till att hålla avföringen mjuk och mer lättflytande.

Ät en fiberrik kost: Fullkornsprodukter, grönsaker och frukt kan bidra till en bättre konsistens på avföringen och minska risken för att den fastnar i påsen.

Tillför luft i påsen: Blås upp påsen innan du applicerar den för att motverka vakuumet.

Använd smörjmedel: Applicera någon olja eller speciella glidmedel som är kompatibla med stomipåsen för att skapa en glatt yta inuti påsen, vilket gör att avföringen lättare kan röra sig nedåt.

Testa olika stomipåsar: Vissa stomipåsar har bättre filterfunktion än andra. Om du upplever återkommande problem kan det vara värt att prova en annan typ av stomipåse.

Överväg att använda en fuktad servett eller bomullstuss: Att placera en lätt fuktad servett eller bomullstuss i påsen kan hjälpa till att hålla avföringen mer rörlig och förhindra att den fastnar.

Att ta hand om huden runt din stomi är mycket viktigt för att undvika hudproblem och irritation. Ta bort din hudskyddsplatta/påse varsamt genom att börja med en kant och tryck sedan på huden samtidigt som du drar i påsen/plattan. Riv eller slit aldrig bort plattan! Man kan använda en lätt fuktad kompress till hjälp.
Du behöver inte oroa dig för att vatten eller tvål ska rinna in i eller skada din stomi när du duschar. Du väljer själv om påsen ska vara på eller av. Ett tips är dock att undvika oljebaserade och fuktgivande produkter eftersom dessa kan göra att hudskyddsplattan inte fäster så bra. Se till att huden är torr och ren innan du sätter på en ny påse.
En förutsättning för frisk och oskadad hud är att stomibandaget sitter bra och är utprovat för dig, din stomi och mage samt passar din hud så att det inte läcker. Har du problem med läckage, ta kontakt med din stomimottagning för hjälp.

En urostomi enligt Bricker, även kallad Brickeravledning, är en typ av urinavledning som används när urinblåsan måste tas bort eller inte fungerar. Vid denna operation används en bit av tunntarmen för att skapa en ny kanal för urinen. Här är de huvudsakliga stegen i en Brickeravledning:
• Urinblåsan tas bort: Om urinblåsan är skadad eller sjuk tas den bort.
• Tunntarmssegment isoleras: Cirka 15-20 cm av tunntarmen isoleras och används för att skapa en ny kanal.
• Urinledarna ansluts: Urinledarna sys fast i ena änden av tunntarmssegmentet.
• Stomi skapas: Den andra änden av tunntarmssegmentet dras genom bukväggen och sys fast på huden för att skapa en stomi.
Urinen samlas sedan upp i en stomipåse som fästs på magen. Denna metod är vanlig och används ofta vid behandling av urinblåsecancer eller andra tillstånd som påverkar urinblåsan.

Stomin som är tarmslemhinna har inga känselnerver därför har man ingen känsel på stomin och den gör inte ont. Däremot kan man känna av tryck/beröring på stomin som gör att vävnaden runt om kring berörs och man kan därmed uppleva som om man har känsel på stomin.